Vilken härlig morgon!

  

Tänk om man kunde starta alla dagar på hästryggen i solsken? Det vore väl nåt?!

Jag styrde ut mot stallet på morgonen och möttes av en lugn och solig morgon, lite kallt kanske för mitten av juni (13 grader) men man kan väl inte klaga när det ser ut så här utanför stallet.  


Leon fick gå ut i hagen med sina kompiasar medan jag fixade med ett skåp att ha mina ridgrejer i (äntligen ska jag slippa släpa allt fram och tillbaka!). Visar senare hur det blev.

Därefter hämtade jag Leon och kämpade med att få på de där jäkla bootsen. Vi hjälptes åt och lyckades eftrr många om och men. Eftersom vi red i ridhuset sist och Leons ägare sag att han varit lite trött igår så bestämde jag att vi skulle ta en liten skogstur.

Vi har ju bara ridit på breda ridvägar förut så jag var nyfiken på hur Leon skulle reagera.

Så här såg det ut:

Och som ni ser – det kunde ju inte ha gått bättre! Än en gång känner jag mig glad (och lite stolt) över att Leon numer litar till fullo på mig. Han följde minsta lilla vink och vi traskade över nedfallna träd, upp på små berg, ner mellan snåriga buskar och rakt genom granar – helt utan tvekan! Leon hade så himla kul och visade det med en oväntad energi och spetsade öron. Sötnosen! 

Efter att ha testat ver jag nu att skogsritter helt klart är min grej. Det är ju så härligt att vara omsluten av grönska och fåglarnas kvitte!. Jag och Leon har nog hittat en ny favorit!

Jag hade kunnat rida runt i skogen hela dagen, och Leon också tror jag, men jobbet kallade så vi vända tillbaka och Leon återförenades med polarna i hagen medan jag mockade bajs. Lite orättvist det där egentligen 😉

Min sista lektion på ridskolan (lektion nr 70)

  

Som ni vet har jag beslutat mig för att sluta på ridskolan och börja rida privat på Leon istället istället. Än har jag inte hittat någon tränare men jag hoppas verkligen att det löser sig under/efter sommaren.

Igår var det så dags för den sista lektionen. Enligt schemat skulle vi hoppa och jag som missade förra hopplektionen p.g.a. tjänsteresa var såklart taggad till tusen på att få hoppa en liten bana! Men nej, tyvärr, så blev hoppningen inställt. Hästarna har ridits för hårt under terminen och det fanns helt enkelt inte tillräckligt många fräscha hästar till oss åtta som skulle rida.

Därmed blev hoppningen förvandlad till uteritt vilket några i gruppen var superglada för, medan jag var lite mindre glad. Jag rider ju ut varenda vecka med Leon så för mig är det inte lika speciellt som för dem som bara ridit i ridhus såklart. Dessutom vill jag LÄRA mig saker. Nåväl. Jag fick välja häst ganska tidigt och slog till på Jurand igen (ni vet bjässen jag red sist?). När jag sedan fick höra att han är rätt så framåt under uteritterna och kom in i boxen och insåg hur jäkla stor han är så ångrade jag mig nästan – men bestämde mig för att det skulle gå bra.

Och det gjorde det. Visst var han framåt och han är ju stor, tung och stark men han lyssnade på mig. Efter att vi ridit upp och ner i skogen och upp på en gammal soptipp (med oändlig utsikt) så avslutade vi på en utebana där vi fick rida självständigt i trav och galopp. Vi satte alla fattningar klockrent och det kändes som en riktigt bra avslutning trots allt.

Älskar stora hästar! ❤️

  

Torsdagsrapport

Hörrni, jag är tillbaka! Tack för peppen och tipsen. Inspirationen och blogglustan är fortfarande inte på topp men nu har jag i alla fall lite att skriva om!

I torsdags var jag i stallet och hälsade på Leon. Började med att mocka boxen för att därefter hämta en helt och hållet lerinpackad häst. Jag vet inte ens hur han lyckats få lera precis överallt, haha! Men det gör absolut ingenting, när jag åker ut till stallet ser jag alltid till att ha massor av tid. Det tog nog över en timme att få honom ren och reda för uteritt 🙂

 Vi hade stämt ”träff” med medryttaren och hästen vi red ut med sist. Alltid kul med sällskap! Dessutom har jag tagit i sär min säkerhetsväst för att kunna tvätta själva tyget och jag vill inte rida ut ensam utan väst. Vi tog en lite längre, och för mig ny, runda som var superfin! Bra underlag och trevliga vyer. Tyvärr tänker jag ju aldrig på att fota (måste verkligen bättra mig!).

Leon skötte sig bra som vanligt, enda ”gnisslet” var när vi var tvungna att korsa vattenpölar (han hatar verkligen vatten) men vi lyckades ta oss fram till slut 😉

På vägen hemåt finns en jättefin galoppsträcka och eftersom Leon kan bli riktigt het i galoppen (och särskilt med andra hästar i närheten) bestämde vi att (som vi gjort förut) jag rider först och det andra ekipaget håller ett lagom avstånd hela vägen. Men hennes häst blev het och sprang i kapp – och då bara exploderade Leon! Jag satt som på en raket. HELT JÄKLA SJUKT hur snabbt det gick! Efter kanske 200 meter fick jag i alla fall  stopp på honom. Jag blev faktiskt aldrig rädd men jag hann tänka ”vafasen, varför har jag inte västen på mig?!”.

När hästarna lugnat sig lite valde vi att bara skritta hem 😉 Kan säga att de båda var redigt på tårna och trippade runt. Det är lite trist tycker jag att man inte kan galoppera ihop. Leon blir helt enkelt för het (tävlingsinstinkt känns det som, han måste vara FÖRST). Har ni nåt tips kring detta? Vore så mysigt att kunna galoppera tillsammans utan att vara orolig för en explosion.

Avslutar med ännu en selfie. Ingen som bor i södra Stockholm (eller city) och vill leka tränare/fotograf? 🙂

Uteritt i solen

lerig3

Jag är helt löjligt glad över vädret som varit så fantastiskt fint den här veckan! Igår kunde jag rida ut i början av kvällen – utan jacka! Hade bara underställströja och en ziptröja över. Underbart!

Efter att jag och Leon nu har tränat på banan alla dagar utom en då jag bara gick på promenad och övade lite från marken så tyckte jag att det var dags att bara rida ut, utan några krav. Leon, som verkar ha blivit världens gyttjeälskare var väldans lerig när jag plockade in honom från hagen, så det tog väl knappa timmen innan vi kom iväg. Under tiden hade Leon somnat av spa-behandlingen 😉 Så, ja, han var rätt så seg den första halvtimmen av vår lilla tur. Det var egentligen först när vi kommit förbi hälften och alltså var på väg hemåt som han vaknade till. Vi skrittade 90% av tiden men drog även några galoppsträckor. Leon älskar verkligen att få galoppera på och sträcka ut lite och frustar hela vägen hem efteråt 🙂

Några bilder från hästryggen:

närbild

utsikt från ryggen   framåt

stallet

Hemma!

Har ni också haft härligt vårväder hos er? Man får så mycket mer energi nu är det börjar bli ljusare, hagarna inte är helt söndergeggade och man slipper otympliga ytterkläder!

En vintrig lördag med sällskap

Efter de senaste dagarnas härliga vårväder i strålande solsken blev jag lite dyster när jag tittade ut över en snötäckt stad runt nollan i lördags morse. Men det var bara att dra på sig leggings under ridbyxorna och ge sig iväg! I lördags fick jag sällskap av en tjej som jag träffat via jobbet. Det visade sig snabbt att vi delade hästintresset och hon ville gärna följa med ut till stallet och träffa Leon 🙂

Vi åkte vid halv tio för att vara i stallet tidigt innan det blir en massa spring och hästarna ska få lunch etcetera. Solen sken på oss och det gick inte att ta miste på F’s glädje när hon fick umgås med hästar igen efter ett par år utan dessa underbara djur!

150321b

150321a

Vi turades om att skritta Leon (hade självklart fått ok från Leons ägare innan) och red runt i området. Det är verkligen fantastiskt vackert därute, eller vad säger ni?

150321c

150321d

150321e

150321g

150321h

150321i

150321j

150321k
Leon visade sig som vanligt från sin bästa sida och var både lugn och mysig ❤

Nästa vecka vill jag köra ett mer renodlat träningspass med Leon, ska verkligen planera in ett upplägg och köra på det. Med eller utan sällskap får vi se men jag kan alltid testa att ställa upp kameran någonstans och försöka filma mig själv 😉

Min första barbackaridning

barbacka1

Minns ni när ni red barbacka första gången (om ni gjort det)? Jag minns det som igår! Eller förrgår. För det var då det skedde 😉

Vädret var lika härligt som förra helgen, strålande sol mot en blå himmel. Andreas följde med ut till stallet (två helger i rad, wow vilken kille!) och jag fixade med Leo utomhus. Vilken fröjd att få stå ute i solen och rykta istället för det mörka, fuktiga och kalla stallet!

Jag har ju varit sugen på att rida barbacka ett tag och nu när Andreas var med och vi ändå skulle ta en lugn promenad så kändes det som rätt tillfälle. Jag stod i sadelkammaren och funderade på om man skulle ha nåt schabrak eller nåt, men sen tänkte jag ”baracka är ju ändå barbacka” så de blev ingenting förutom träns. Jag satt upp – och ångrade mig på en gång! Fy sjutton så halt det var! Det kändes som att jag skulle halka av direkt, och då stod vi ju bara still! Men jag vågade såklart inte säga till Andreas att vi borde vända tillbaka och hämta stallet så jag bestämde mig för att våga skritta i alla fall, och skulle det inte gå fick jag väl hoppa av och gå bredvid helt enkelt. Inte mer med det.

Vi skrittade längs de fina ridvägarna. Leon är så rolig, han håller stenkoll på Andreas och vill absolut inte att han försvinner ur sikte. Då stannar han och spejar omkring sig tills han hittar honom igen! Efter en halvtimme hade jag mot alla odds faktiskt vant mig lite och det kändes inte riktigt lika obehagligt att rida barbacka. Vi bestämde oss då för att ta oss till volten så att jag kunde få prova på lite trav.

Och ja, vad ska man säga? Skräckblandad förtjusning! Jag är ju en riktig fegis och även om förnuftet säger att det inte är någon fara att åka av (Leon är världens snällaste, 147 hög och dessutom har jag både väst och hjälm) så är jag LIVRÄDD för det.

barbackagalopp barbackatrav barbacatrav2 barbackatrav3

Hur gick det då? Jo, jag flög ju både hit och dit kändes det! Jag skulle kanske inte ha ryktat så noga innan vi drog iväg 😉

Efter lite skumpig trav (se ovan) fick jag blodad tand och tänkte att jag måste ju testa galopp också! Och den lyckades Andreas fånga på film. Lägger upp den imorgon så får ni se!

barbackaklapp

Leon var så himla snäll och fick både klappar och morötter som tack för ännu en underbar dag tillsammans.

Vi avslutade med lite frihetsdressyr/ledarskapsövning då jag satt av och gick bredvid honom. Han går helt lös men måste följa och lyssna på mig. Vi lyckades både skritta, trava, galoppera och göra halt! Backa har han inte riktigt greppat än, men det kommer tror jag. Skam den som ger sig! Tyvärr hade inte Andreas kameran upp då, så det får bli en annan gång.

Jag säger det igen. Världens. Bästa. Häst! ❤

Årets bästa söndag? Härlig uteritt med sällskap!

150308a Idag följde Andreas med ut till stallet. Förhoppningen var att vi skulle hitta en häst som han skulle få rida på (ja, han har blivit sugen på att rida nu han med!) men vi fick inget napp. Därför utrustades han motvilligt med min kamera (han avskyr att fotografera) och så gav vi oss ut i naturreservatet. Vädret var helt fantastiskt idag, inte ett moln på himlen, ljumna vindar (!!) och en sisådär 15 grader i luften. Helt otroligt och alldeles, alldeles underbart!

Först kändes Leon lite seg och feg. Han ville inte gå i lera eller i eller nära minsta vattenpöl och han hade ingen vidare bjudning. Det ser torrt och fint ut på bilderna med vid vissa partier var det mer träskartat och då har man faktiskt inget annat val än att ta sig fram tycker jag. Leon tycker att man kan vända hem istället. Nåja, fram kom vi till slut och när vi kom till stubbåkern så blev det fart i karln! Leon blev på sitt allra bästa springhumör så vi tog några rundor i galopp och han frustade nöjt.

150308c

Sedan begav vi oss i lugnare tempo mot havet. Jag har ju hört att det ska finnas en strand där man till och med får bada med hästarna. Nu är ju Mr Leon inget vattendjur direkt som ni ju förstått men JAG älskar vatten! Det här var så nära vi kunde komma, det var mycket konstigt och väldigt läskigt hälsar Leon. Som tur var hittade han lite tallbarr att tugga på. Tydligen jättegott. Så förhoppningsvis får han goda minnen med sig hem från havsturen ändå 😉

150308e

Att rida ut en dag som denna är verkligen livet! Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att ha spenderat denna söndag än med Andreas och Leon. Bara Sintra saknades (hon är hos mormor och morfar tills jag kommer tillbaka från nästa jobbresa).

Vi avslutade med att rida några varv på volten eftersom jag ville visa Andreas hur mycket vi har lärt oss! Leon var fortsatt pigg men han var inget vidare intresserade av fingymnastik. Han ville mest springa av sig. Lite synd då han de senaste gångerna varit så otroligt fin på banan och jag ville ju så gärna visa er bild och film på det! Några bilder och någon snutt blev det i alla fall, som ni såklart få ska se.

Men nu kallar tvätten (urk!).

Ps. Vad gillar ni mina nya röda ridbyxor? Ett av fynden från GHS 🙂

Rapport från dagen

<br />
/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ccf/61700017/files/2015/01/img_7036.jpg

Efter sovmorgon och hästlektyr tog jag bilen ut till Leon. Efter att han fått i sig lunchen och jag hade mockat boxen (börjar bli riktigt bra på det nu tycker jag ;)) så tog vi oss ut på en liten skrittur. Det hade frusit på ordentligt i marken igen så underlaget är verkligen stenhårt och knöggligt = kasst. Vi red ut med en ung islandsvallack från stallet. Det var första gången dessa herrar red ut ihop men det gick superbra. Leon var stencool verkligen, bästa uteritten än så länge för oss två! Vi travade några korta sträckor där vi hittat lite mjukare gräs men annars gick det i skritt. Leon lyssnade verkligen på mig och var superduktig.

Dock frågade den andra ryttaren i slutet av passet ”om han alltid går i osamlad i skritt”? Jag har aldrig ens tänkt tanken på att samla honom på en utepromenad. Ska man göra det? Jag är noga med att inte huvudet flyger upp om vi travar men i skritt ger jag honom långa tyglar och han får gå med huvudet långt och lågt så att säga. Hur gör ni? Jag tycker inte att det verkar så kul att gå supersamlad en hel promenad (om det nu var jag som var hästen ;)) men jag kan väl tänka mig att man samlar på vissa valda bitar, för att man då vill lägga in lite träning så att säga (nu när utebanan inte kan användas). Vi gjorde till exempel en del förflyttningar och såklart tempoväxlingar under promenaden. Men hon tyckte alltså att han borde gå samlat hela vägen. Vore intressant att höra hur ni gör! Och självklart ska jag fråga Leons ägare vad/hur hon tycker.

Det här med samling är hur som helst fortfarande något jag måste öva på att få till. På torsdag börjar jag på nya ridskolan så då finns det förhoppningsvis möjlighet att fråga om och lära sig mer om detta (och allt annat!). Ska bli superkul!

Nu – bad och ladda inför jobb imorgon! ✨

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ccf/61700017/files/2015/01/img_7037.jpg